Varför licensiering av Personliga Tränare?

Yrket Personlig Tränare har växt fram ur framförallt två behov. De tränandes behov av ändamålsenlig vägledning för att uppnå specifika mål och gymmens/hälsoklubbarnas behov att attrahera och hålla kvar sina kunder/medlemmar.

För att tillhandahålla kvalificerad kundvård krävs kvalificerad personal. Trots det har alltför många gym/hälsoklubbar lagt sitt öde i händerna på tränare med tveksam kompetens och obefintligt ansvar. Utanför Sverige har licenskravet för personliga tränare därför drivits på framförallt av arbetsgivarorganisationer som krävt utbildning som motsvarar dels lönekraven, men framförallt som motiverar kundnytta och säkerhet. Kravet på myndighetskontrollerade instanser och styrdokument för att säkerställa kompetens har fått som resultat att det nu finns sådana i USA såväl som i de flesta Europeiska länder – dock ännu inte i Sverige.

I Sverige är naturligtvis efterfrågan på kompetent personal lika stor som i andra länder, men de organiserade arbetsgivarna är här i princip obefintliga och därför finns det idag heller inga krav på myndighetskontroll från företagen i Sverige. Det som ytterligare komplicerar frågan och ger utrymme för oseriösa aktörer är avsaknaden av ett svenskt hälsodepartement. Men allt är inte företagens fel, nästan alla dessa frågor faller tyvärr mellan stolarna hos svenska myndigheter.

Situationen har varit i stort sett oförändrad sedan i mitten av 90-talet, då PT-School startade som första riktiga utbildningsinstans i Sverige för personliga tränare.

Personal Training School – pådrivare för en licens att lita på

Vi som startade Personal Training School 1995 hade en tydlig vision i sikte: Att män och kvinnor i alla åldrar som ville träna målinriktat, oavsett individuella fysiska förutsättningar och behov, en dag skulle kunna få trygg, säker och regelbunden vägledning av ordentligt utbildade tränare. Vi insåg från början att kunskaps- och kompetenskraven på dessa tränare måste bli de högsta tänkbara. För när det gäller resultatinriktad träning, oavsett idrott, så finns det inga genvägar eller plats för flummiga teorier och slarviga metoder.

Den utbildning vi skulle skapa behövde därför bli både bred och djup. Den måste också förbereda de blivande tränarna inför ett praktiskt yrkesliv som självständiga Personliga Tränare. Och, inte minst; varje utexaminerad elev skulle få ett bevis på sina förvärvade kunskaper och förmågor – en internationellt bekräftad ”legitimation”.

Det finns många goda skäl till att arbeta för en internationellt säkerställd och en högkvalitativ licens för tränare. På kort sikt är det viktigt för hela tränings- och fitnessbranschen att kunna garantera en hög kvalité på själva kärnan i sitt erbjudande – dvs att man kan bevisa att man har rätt kunskaper och kompetens för att hjälpa människor i alla målgrupper att ”komma i form” på ett effektiv, tryggt och säkert sätt.

På längre sikt handlar det om hela branschens överlevnad. Idag attraherar träningsbranschen i Sverige endast knappa 10% av den totala marknadspotentialen. Med andra ord, 9 av 10 människor som skulle behöva råd, hjälp och instruktion i frågor om träning och kosthållning, nås aldrig av erbjudandet från branschen – eller kanske rentav litar eller tror inte ens på erbjudandet. Trots att det finns fler gym per invånare i Sverige än i exempelvis England såväl som USA så är de svenska anläggningarna sämre på att attrahera möjliga kunder. Vare sig skepsisen från allmänheten är befogad eller inte, handlar det för branschen om att skapa förtroende genom hög utbildningsnivå på sina tränare och säkerställande av deras förmåga. Denna höga kravnivå och prestationsförmåga kräver i sin tur någon form av vedertagen certifiering, dvs en licens.

Det därefter viktigaste är det som borde vara det mest självklara för alla som söker en utbildning eller personal, men tyvärr inte är det: Vem kontrollerar kontrollanterna, dvs de som utfärdar licenserna?

Europeiska samordnare och kravställare

  • Vem eller vad är det som säger vad utbildning är värd?
  • Hur har innehållet bestämts?
  • Vem har bestämt lärarnas kunskaper och hur är de kontrollerade?
  • Vem är det egentligen som har utfärdat licensen?
  • Berättigar examina till vidare studier hemma och utomlands?
  • Ger licensen rätt till att jobba utomlands?

Samordnare för att bland annat föra de godkända utbildningsorganisationernas talan gentemot EU-parlamentet är EuropeActive. Ligger inte utbildningen för godkännande av EuropeActive – observera; det räcker inte med att vara medlem, det kan vem som helst bli – är den idag inte mycket värd internationellt.

En internationell licens kommer att ingå i ECVET, European Accumulation and Transfer Credit System for Vocational Education and Training. Målsättningen är att underlätta jämförelser och öka förståelsen för de kvalifikationer och kompetenser som erhålls via olika yrkesutbildningar inom Sverige och Europa vare sig de är privata eller myndighets anordnade. Mer information hittar du på skolverkets hemsida.

Förutom de monetära målen och kvalificerad kundvård för gymmen/hälsoklubbarna har det tillkommit en nog så viktig faktor i sammanhanget utbildningar för personliga tränare: konsumenttrygghet. Relevanta frågor här är bl.a.

  • Vem är ansvarig för att tjänsten motsvarade förväntningarna?
  • Vad händer vid reklamation eller en eventuell olycka/skada?
  • Är kunden försäkrad?

Dessa frågor måste kunna bevaras av licensutfärdaren.

År 2001 krävde den amerikanska arbetsgivarorganisationen IHRSA, International Health, Racquet and Sportsclub Association, att alla licensgivare skulle godkännas av tredje part i detta fall USA:s utbildningsdepartement. På liknande sätt krävde den Europeiska organisationen ICREPS, International Confederation Of Exercise Professionals ungefär samma sak av EU. Den enda amerikanska licensorganisationen är Institute for Credentialing Excellence (ICE).